Förkläden

Redan under 1500-talet blev det högst modernt bland de högre stånden och klasserna i Europa att bära förkläde. I Sverige och övriga Norden hade det sin storhetstid som modeplagg under senare delen av 1500-talet och tillverkades i dyrbara material som sammet, siden, guldbrokad och olika linnematerial. Det kan nämnas att Gustav Vasas dotter Elisabet fick inte mindre än 20 stycken förkläde till sin brudutstyrsel, varav två värderades till 3200 kr styck, det var mycket pengar på den tiden!

Förklädet har följt modets utväxlingar och anpassats till klädernas längd och vidd. Typiskt för 1500-och 1600-tals förklädena i modedräkten var att de var långa och smala. Under 1600-talets senare del blev de korta och breda, och var ofta dekorerade med spets och silkebroderier.

Det är mode även i förkläde, mot slutet av 1700-talet blev de längre igen, och vi den tiden var de så breda att de gick runt hela midjan och täckte nästan hela kjolen. Förklädena tillverkades vanligen av tunna vita tyger, t ex bomullsbatist eller tyll, som lät det underliggande materialet skimra igenom.

Under 1800-talets första del blev förklädet åter igen något smalare. I slutet av 1800-talet började man även använda förkläden med bröstlappar vilket gav ett intryck i den tidens mode.

Allmogekvinnornas förkläden

Förkläden blev aldrig så nödvändiga i de högre klasserna som de blev för kvinnorna i bondesamhället, där det var det mer regel än undantag att inte visa sig utan förkläde. Så är det kanske än idag på landets bondgårdar?

För allmogekvinnorna var det mode, de hade olika förkläden för olika tillfällen. Vardagsförklädena var enklare och sydda av hemvävda tyger i ylle, linne och senare bomull. De var ofta randiga på längden. Först var de bredrandiga, men i början av 1800-talet blev det vanligt med de smalrandiga.

Till årets alla helgdagar användes gärna blommiga tryckta bomullstyger, kattuner, som blev populära i slutet av 1700-talet. Skulle det vara riktigt elegant och vackert kunde tygerna i förklädena även vara av sidenmaterial, batist eller rask, eller ett tunt ylletyg med blankpressad yta.

Folktro och magiska föreställningar

Bland allmogen hade förklädet även andra roller bla. uppgiften att skydda mot det onda. Det finns en mängd föreställningar från olika håll om detta fenbomen, om olyckor som skulle kunna drabba den som mötte en kvinna utan förkläde. Mötet skulle till exempel kunna leda till olika dödliga sjukdomar.

En annan typ av magiska föreställningar handlar om djur och förkläden. Till exempel kunde husmodern på gården lägga sitt förkläde på ladugårdströskeln för att den nyanskaffade kon skulle trampa på det, och därmed komma att trivas bättre på gården.

Förklädet i sorgdräkten

I sorgdräkten har förklädet spelat en viktig roll, inte bara hos allmogen, utan även bland de övriga stånden. Sorgförkläden var ofta vita och av linne eller bomull. Banden skulle knytas bak, utan rosett och hänga ända ner till kjolfållen.

Männens förkläden

Förkläden har inte enbart funnits för kvinnor, männens förkläden var oftast ett så kallat förskinn, ofta tillverkat av garvade kalv- eller kohudar. Förskinnen var mycket tåliga och användes framförallt vid praktiskt arbete, men männens förkläde gav även ett bra skydd mot kyla och blåst. Mot slutet av 1880-talet minskade användningen av förskinn och kom i viss mån att ersättas av det så kallade blåförklädet.

Barnens förkläden
Ända sedan renässansen har förklädet ingått som en del i barnens klädsel, för både pojkar och flickor. För flickorna var det obligatoriskt att använda förkläde in på 1900-talet. Det skulle naturligtvis vara rent och nystruket, Det gjorde heller ingenting att klänningen under var sliten och lagad.

Förklädet av idag
Inom allmogen fortsatte användandet att bära förkläde långt in på 1900-talet. I städerna var det vanligast bland tjänstefolket, som husan, köksan, hembiträdet och barnjungfrun. En yrkeskår som finns än idag och som bar sina förkläden ända in på 1960-talet var sjuksköterskorna. Under 1940- och 50-talen blev förklädet en symbol för hemmafruarna, och på 1960- och 70-talen fanns åsikten att det stod för en förlegad kvinnosyn.

Idag används förkläden framförallt inom restaurang- och livsmedelsbranschen, och i de flesta hem av alla som lagar mat, bakar och diskar. Förkläden med en prydande funktion lever kvar i våra folkdräkter och bygdedräkter och gärna med moderna retro inslag från de tidigare tidsåldrarna.